Nils Marelius var en tydlig profil i Hunnebostrand, även långt efter att han lämnat Hunnebostrand. Nils Marelius var född i Hunnebostrand, där han tillbringade sina första 15 år.

Fader Jacob Marelius var en också en mycket känd profil som komminister i Hunnebostrand. Marelius var en tydlig Schartauans inriktning och följde Ivar Redhin i tankar.

Familjen flyttade när Nils var 15 år till Kungsbacka där fadern Jacob Marelius blev kyrkoherde i Vallda och Släp utanför Kungsbacka.

Efter skolgång verkade han under tio år som kyrkoskrivare i Skene och Örby och de följande 30 åren i Uddevalla, också som kyrkoskrivare och folkbokföringsassistent.

Han var en av sin tids främsta och mest nitiska kyrkobokföringsexperter. Hans kunskaper om Göteborgs stifts församlingar och dess prästfamiljer var närmast unika. Men hans kunnande var inte begränsat till Göteborgs stift utan gällde hela Svenska kyrkan.

Troget rapporterade han under många år förändringar inom prästerskapet till Svensk Pastoraltidskrift och på senare år även till Kyrkans Tidning. I noggrannhet och punktlighet var han ett föredöme. Utöver denna betydande livsinsats var han efter sin pensionering till hjälp med arkivordning och inventariearbete i många församlingar.

Nils intresse för släkt- och personforskning engagerade honom på flera områden. Till Göteborgs stifts pågående herdaminnesarbete bidrog han med uppgifter om personliga förändringar och han deltog i rekonstruktionen av Tossene församlings kyrkoböcker som spolierats genom brand. Han utgav 1989 tillsammans med kyrkoherde Gösta Mellberg matrikeln Sveriges församlingar genom tiderna och även andra likartade administrativa översikter.

Margit Bülow

Margit föddes i Göteborg 1911 där hon växte upp. Släkten kommer ursprungligen från djupaste småland. Hennes far hette Harald och arbetade som fondchef på ett mäkleri i Göteborg. Modern hette Anna.

Vid 20-årsåldern kom Margit in på hushållsseminariet i Göteborg där hon gick i tre år. För utbildningen var det på den tiden nödvändigt att ha praktik i form av ”pigplats”. Margit arbetade därför som piga under ett par terminer. Det var mycket slitigt arbete med långa arbetsdagar, vilket inte alltid var så populärt, men det var ju nödvändigt för utbildningen.

Hon blev färdigutbildad hushållslärarinna år 1935. Hennes första arbeten som lärarinna var kurser på 6-8 veckor som hon höll på många ställen i Bohuslän och även i Småland. Under kriget arbetade hon i flera år på folkhögskolan i Kalmar. År 1938 fick hon i uppdrag av Landstinget i Göteborgs- och Bohus Län att hålla kurser för fattiga stenhuggares och fiskares döttrar i Bohuslän som behövde få en yrkesutbildning. Hon höll då kurser som hushållslärarinna på flera platser med början i Tossene, Lekene, Brodalen, Skee och senare i Hovenäset. På dessa kurser tog man emot matgäster och beställningar.

Margit berättar om en händelse som höll på att sluta olyckligt i den annars så lugna tillvaron som hushållslärare. Det var så att hon år 1950 höll en kurs för en grupp pojkar i 16- årsåldern på läroverket i Lidköping. En av pojkarna hade gjort lite ”bus” för de andra och öppnat kranen till gasugnen i smyg långt innan den skulle användas. När ugnen sedan skulle tändas inträffade en våldsam gasexplosion. Hela köket blev i det närmaste förstört men som genom ett under uppstod inga allvarliga personskador.

I september år 1939 kom Margit för första gången till Bovallstrand där hon höll en sju-månaders kurs. Fotot nedan, taget 1940, visar klassen hon hade då. Här finns många bekanta namn från Bovallstrand. Kursen hölls i gamla småskolan, numera är riven, som låg bakom skolan där Bovallstrands skola ligger idag.

Andra världskriget pågick, i april 1940 gick tyskarna in i Danmark och det var beredskapstider i Sverige. Margit fick order om ta emot 80 inkallade militärer på daglig utspisning i skolköket. Dom var förlagda runtom i bygderna kring Bovall och kom cyklande till småskolan för att äta middag. Förutom mat ordnade Margit så att alla militärerna fick ta del av radions nyhetssändningar om krigsläget. Hon hade precis köpt sig en ny radioapparat och varje morgon kl 7 samlades militärerna på skolgården för att lyssna på nyheter. Apparaten hade Margit ställt i ett öppet fönster i skolan så att alla kunde höra.

Hon hade 1939 träffat sin blivande man, Gunnar Johansson. Han kom ursprungligen från Mollösund men hade flyttat till Bovallstrand i slutet av 1930-talet och öppnat en livsmedels- och charkuteriaffär. Affären låg i ”Amerikanarns hus” vid torget. Huset och de olika verksamheter som bedrivits där finns för övrigt omnämnt i vår bok Bovallstrand 2– Ett kustsamhälle i ord och bild.

Margit och Gunnar gifte sig år 1940 och köpte torpet Finntorp 3 där de flyttade in. Här odlade makarna grönsaker och hade både grisar och höns. Huset, som finns kvar idag och där Margit fortfarande bor, kallades lilla Finntorp och är troligtvis byggt år 1900. Barnen, två flickor, födda 1943 och 1946 bor idag med sina familjer i Sotenäs. Margits blev änka tidigt då hennes make, Gunnar, gick bort redan 1947.

Välgörenhetsarbete är något som låg Margit varmt om hjärtat. Hon var med i röda kors-kretsen i Hunnebostrand redan tidigt på 1940-talet. Hon arbetade med att skaffa barnkläder till många familjer som hade det svårt med försörjningen. Hon besökte dagligen barnfamiljer efter dagens arbete med mat som blivit över i skolan. För att samla in pengar till fattiga satte man upp teaterpjäser i Tossene Bygdegård och i Godtemplarhuset i Bovall där Margit medverkade som skådespelare. Hon startade sedan Röda Kors-kretsen i Bovall omkring 1946 där hon var ordförande under många år. När hon på äldre dagar slutade blev hon belönad Konungens guldmedalj för sina insatser.

Oswald karlsson

Oswald karlsson var en av grundarna till Sotenäsgillet och sedermera var den som byggde upp Gammelgården . När Gammelgården blev färdig, så började Oswald Karlsson att på sin lediga tid att författa sina krönikespel, historiska sagospel med motiv från Bohuslän

Oswald var en omtyckt lärare och gjorde sig känd som skicklig pedagog. Utöver skolan så hade han ett stort intresse av bygden historia. Han var en av grundarna till Sotenäsgillet  och sedermera var den som byggde upp Gammelgården . När Gammelgården blev färdig, så började Oswald Karlsson att på sin lediga tid att författa sina krönikespel, historiska sagospel med motiv från Bohuslän

Det mest kända blev hans sagospel. I hans sagospel så levande gjorde han historian i Bohuslän. Det första sagospelet ”Drottning Astrid” var en skildring av åren 900 – 1300 

DROTTNING ASTRID

Sagan om Drottning Astrid, hövdingen eller kungen i Viken Tryggves gemål är kanske fullt historiskt autentisk och inte alls någon saga. Vi här i Bohuslän har nämligen i mycket högre grad än i övriga svenska landskap en skriven historia från århundradena före och efter år 1000. Detta tack vare att vi under den tiden hörde till Norge och tack vare att Norge och det från Norge koloniserade Island hade skickliga krönikeskrivare. Den mest namnkunnige av de isländska sagoförtäljarna eller krönikeskrivarna var Snorre Sturlasson, som levde mellan 1177 och 1241 och det var just han som skrev om de händelser som Oswald Karlsson låter åskådarna vara med om i "Drottning Astrid". Hos Snorre Sturlasson finns småkungarna Tryggve och Gudröd, drottning Astrid eller Estrid, Loden i Svenneby, drottningens äventyr som träl¬kvinna i Ryssland o. s. v. Vad som enligt spelet skulle ha skett i kunga¬borgen på Borgenbratta fastställer Snorre Sturlasson till år 963 och det är inte alls orimligt att Snorre Sturlassons berättelse om dessa händelser kan vara fullt riktiga. Vi skall komma ihåg att berättandet och återberättandet står högre ju längre tillbaka vi kommer i vår historia. Den muntliga formen måste ersätta den skrift som så få kunde använda sig av.

Av borgen Borgebratta kan man ännu se ruiner och en minnessten finns rest på platsen till minne av kung Olof Tryggvassons barndoms¬hem. Även gravröset på Tryggön söder om Sotenkanalen finns som ett synligt minne av de dramatiska händelserna år 963. Dock är det väl mera tveksamt om detta rös verkligen är det i vilket kung Tryggve gravsattes. Fullt historiskt riktigt är det däremot att kung Olof Trygg-vasson var den som införde kristendomen i Norge och därmed i det då norska Viken.

Oswald Karlsson har med fint mästerskap behandlat dessa avsnitt av historien, vävt in vackra sångstycken i folkliga tongångar och välfunnet slagit på de strängar som bör anslås för att få den rätta tidsfärgen på ett spel från vikingatiden.