Många har säkert stött på de träsnidade figurerna och alla de fågelarter som finns i hemmen runt Hunnebostrand. De trä snidade fåglarna var ofta en vanlig födelsepresent. En liten flicka som var med sin mamma vi inhandlingen av en trä snidad fågel trodde då att alla människor fick en fågel när man fyllde år. Kostnaden var 2,50 styck.

Algot Andersson föddes på gården Spåröd norr om Bovallstrand  i Tossene socken den 3 mars 1911. Hans far var Anders Herman Karlsson som var smed.  Familjen flyttade, när Algot ännu var liten, till Brattebyvägen i Hunnebostrand. På ena sidan vägen låg familjens hus, på den andra den smedja där pappa Anders smidde och underhöll arbetsverktyg åt stenhuggarna. När Algot i tolvårsåldern började sin bana där, visade han goda anlag för yrket. Han kom med tiden att bli särskilt uppmärksammad för sin förmåga att ge mejslarna ett speciellt "bett". Stenhuggarna, som själva betalade underhållet, bar till honom mejslar i mängd för att de skulle få det där extra "draget".

Miljön i smedjan var inte den lämpliga för honom. Han drabbades av allergi, hösnuva som det allmänt kallades då. Algot fick lämna  smedjan för berget. Han blev stenhuggare. Känsla för materialet och blick för formen visade han också i hanteringen av den hårda graniten. Bland hans verk finns Harry Hjörnes gravsten. Hjörne hade själv ritat modellen på något enkelt papper. Efter den högg Algot den gravvård, prydd med vildkaprifol och fåglar, som den legendariske chefredaktören på Göteborgs-Posten vilar under på Örgryte kyrkogård.

Men Algot trivdes aldrig i stenhuggeriet. Han arbetade där, men hade tankarna någon annanstans. Hans funderingar under dagarna födde idéer som omsattes till kvällarnas skapande.

Redan som barn visade Algot intresse för det skulpturala. Han gjorde figurer i den lera, som fanns i diket intill hemmet och som var av bra kvalitet. Han var rädd om sina verk.

Ungdomsåren fick han kontakt med en man som gjorde båtmodeller. Då inspirerades han att själv bygga sådana. Sedan lämnade han båtarna för att --göra "figurer". Han iakttog personer i sin närhet . I trä skar han ut dessa, som var hans bekanta, med förbluffande porträttlikhet.

Ansiktsuttryck, hållning, rörelse, klädsel.  I ett samhälle där alla kände alla tvekade ingen om vem han hade avbildat.

Lika tveklöst identifierar man hans fåglar. Dom satt modell på boksidor. Inte minst var det bröderna von Wrights illustrationer han hade som förebild. Fåglarna tog alltmer över för att nästan uteslutande sysselsätta honom de sista årtiondena. Hur många han tillverkat vet ingen, men de finns i åtskilliga hem. Några samlare räknar sina fåglar i tiotal.

De verktyg, knivar framförallt, som fanns att köpa var inte bra nog att arbeta med.  Han gjorde egna. Av sin vän,  frisören Allan Dahlqvist, fick han uttjänta rakknivar med fin kvalitet i stålet. Dom slipade han ner i skilda längder och till praktiskt användbara former. Alla med stora handtag för att passa hans kraftiga nävar. Också den hyvel han använde för att göra den sista finputsningen var av egen tillverkning.

Algot har gjort båtmodeller,  tillverkat möbler  skapat byster i lera och åtskilligt annat som avslöjar hans breda konstnärsbegåvning. Han var ständigt i arbete. Som person var han en trivsam och rakt igenom äkta människa. Någon affärsman var han inte. De första verken han sålde fick han två och femtio för. Hade inte hustrun  Viola, som han lärde känna vid konfirmationsundervisningen, varit uppmärksam då efterfrågningarna blev allt fler, hade priset kanske stannat på denna blygsamma nivå.

Vi är ett ideellt gäng som bidrar till denna sidan,

just nu startart vi med Sotenäs,

kan bli mer när vi blir fler.