Sovande vuxenvärld?

Ett barn i 10–12-årsåldern, som så många andra i dag, har både en egen mobiltelefon och ett betalkort kopplat till ett föräldrakonto. I en vardag präglad av delad vårdnad fungerar detta kort inte bara som ett betalmedel, utan även som en slags kommunikationslänk – en trygghetslösning för logistik och vardagshantering.

Men vad händer när den tekniska bekvämligheten går före det vuxna ansvaret?

Under loppet av en månad köpte ett barn i denna åldersgrupp godis och liknande produkter för omkring 2 000 kronor – på ett och samma ställe. Ingen i vuxenvärlden reagerade. Ingen satte stopp. Ingen ställde några frågor.

Detta är inte ett enskilt fall. Det är ett exempel på ett alltmer utbrett mönster där vuxenvärlden – både i familjen och i samhället – tappar kontrollen. Det är också en berättelse om hur vi, trots all kunskap vi har om barns hälsa, sockerberoende, konsumtionsmönster och psykisk ohälsa, låter marknadskrafterna styra över barnets vardag.

Vi vet att barn inte har färdigutvecklade konsekvenstänk.

Vi vet att godis och snabba belöningar påverkar deras hjärnor och kroppar negativt. Ändå lämnas de allt oftare att fatta vuxna beslut – ensamma, omgivna av reklam, algoritmer och kommersiella intressen som vet exakt hur de ska påverka.

Självklart har föräldrar ett ansvar. Och självklart väcker en sådan här situation både skam och frustration. Men vi måste också våga ställa frågan: Vad händer i vuxenvärlden? Har vi slutat bry oss?

Vad hände med vuxna som tog obekväma samtal, satte gränser, eller ställde sig upp när något inte kändes rätt?

I det här fallet fanns ett Kulturhus som sålde godis i stora mängder till barn, utan att reagera. När frågan lyftes, möttes den med tystnad från ansvariga. Tystnaden blir till ett svek – inte bara mot barnet och den enskilda familjen, utan mot alla som förväntar sig att vuxenvärlden ska stå upp för det som är rätt.

Att reagera är inte att skuldbelägga. Det är att bry sig.
Att agera är inte att kontrollera. Det är att ta ansvar.
Vi behöver väcka vuxenvärlden ur sin sömn. Våra barn förtjänar det.

Niemöller, som till en början själv stödde Hitler, vaknade först när nazismen hotade kyrkans självständighet. Hans insikt kom sent, men blev desto viktigare. I dag spelar hans ord en roll i förståelsen av hur demokratier går under – steg för steg, ofta utan protester.

När universitetslärare tystas, när kulturinstitutioner rensas från ”opatriotiskt” innehåll, när medierna stämplas som fiender – då sker något djupt oroande. Historikern David Blythe sammanfattar: "Det var så nazisterna gjorde."

Det som krävs nu är inte bara moraliska hjältar som Bonhoeffer, utan också människor som Niemöller – som vågar ändra sig, som ser vad som håller på att hända, och som vågar säga ifrån. Innan det är för sent.

ENSAMHUSHÅLL

För det här handlar inte bara om bekvämlighet – det handlar om hållbarhet, jämlikhet och framtidens smarta handel.

Så – vem blir först med att tänka om?

Vi är många ensamhushåll som väntar.

Ensamhushållen i Sotenäs – en möjlighet eller en utmaning?

Sotenäs ligger på andra plats i hela länet när det kommer till andelen ensamhushåll. Detta är en statistik som väcker både frågor och funderingar kring kommunens framtid. Är detta en spegling av en naturlig samhällsutveckling, eller ett symptom på ett djupare problem som måste adresseras?

Enligt Statistiska centralbyrån lever nästan 22,8 procent av hushållen i kommunen som ensamhushåll. Detta är ett fenomen som inte bara påverkar de boende, utan också samhällsplaneringen, ekonomin och det sociala livet. Kommuner som Sotenäs, med en åldrande befolkning och en utmaning att locka unga människor att stanna eller flytta dit, står inför en viktig korsväg.

En åldrande befolkning

Många av de som bor ensamma är äldre. Detta är en naturlig följd av att livspartner går bort och att barn flyttar ut. Men vad innebär det för kommunen? En åldrande befolkning ökar behovet av omsorg och anpassade boenden. Samtidigt måste vi fråga oss hur vi kan skapa en miljö där äldre kan fortsätta vara aktiva och engagerade i samhället, trots att de bor ensamma.

Unga och ensamhushåll

En annan aspekt är de unga vuxna som bor ensamma. Många unga som flyttar hemifrån vill etablera sig på egen hand, men de kan mötas av en brist på små, prisvärda bostäder. Detta är ett problem som Sotenäs inte är ensamma om, men som behöver adresseras. Här borde Kommunen ta ett kraft tag genom planeringen av mikro-lägenheter på 30 kvadratmeter – ett initiativ som bör utvecklas och stöttas ytterligare.

Social isolering – en risk

En av de största riskerna med en hög andel ensamhushåll är social isolering. Detta påverkar inte bara individens psykiska och fysiska hälsa, utan kan också leda till högre kostnader för samhället i form av sjukvård och omsorg. Här måste kommunen bli mer proaktiv och skapa fler möjligheter till gemenskap, så som kultur- och fritidsaktiviteter samt sociala mötesplatser.

En chans till förändring

Sotenäs har en unik chans att vända denna utmaning till en möjlighet. Genom att satsa på bostadslösningar för alla åldrar, skapa attraktiva miljöer och stödja gemenskap kan

Hälsa som demokratisk förutsättning

En befolkning som har tillgång till god sjukvård och prisvärd medicin har möjlighet att leva längre, arbeta effektivt och delta aktivt i samhället. Sjukdom och ohälsa kan leda till ekonomisk utsatthet, socialt utanförskap och minskat politiskt engagemang. När en stat prioriterar folkhälsan, investerar den i en friskare, starkare och mer delaktig befolkning. Att försämra tillgången till sjukvård eller göra livsnödvändiga läkemedel ekonomiskt otillgängliga skapar direkta hinder för en fungerande demokrati.

30% höjning av högkostnadsskyddet – ett hot mot folkhälsan

Nyligen har det beslutats om en höjning av högkostnadsskyddet för läkemedel med 30%, en åtgärd som riskerar att drabba de mest utsatta i samhället. Frikortet för läkemedel är en viktig skyddsmekanism för personer med kroniska sjukdomar, pensionärer och låginkomsttagare. En kraftig höjning kan få flera allvarliga konsekvenser:

• Minskad medicinanvändning: Människor som inte har råd att lösa ut sina recept kan tvingas avstå från viktig medicinering, vilket kan leda till försämrad hälsa och ökat tryck på akutsjukvården.
• Ökade sociala klyftor: Hälsa ska inte vara en klassfråga. Om en stor del av befolkningen inte har råd att få sin medicin, skapas en otrygghet och ojämlikhet som hotar samhällets stabilitet.
• Försämrad arbetsförmåga: En sjuk befolkning kan inte arbeta effektivt, vilket påverkar produktivitet och ekonomi på lång sikt.

Rätt prioriteringar för ett starkt samhälle

Istället för att göra det svårare att ha råd med medicin, bör vi fokusera på att stärka folkhälsan genom:

• Förbättrad tillgång till sjukvård och subventionerade mediciner.
• Förebyggande hälsovård som minskar risken för kroniska sjukdomar.
• Investeringar i utbildning och arbetsmarknadsinsatser för att fler ska kunna bidra till samhället.

En fungerande demokrati bygger på att alla har lika förutsättningar att vara friska, delaktiga och produktiva. Att försämra tillgången till sjukvård och läkemedel är ett steg i fel riktning och riskerar att undergräva demokratins grundvalar. Sverige bör satsa på en politik som stärker folkhälsan och gynnar hela samhället, inte en som slår hårdast mot de svagaste.