Dan-Eric Mattsson var under många år en profil i Hunnebostrand och i bygden.

Att beskriva Dan-Eriks gärningar är svårt då det skiftar liksom en kristall i många olika ljus. Allt från bankman,  textförfattaren, estradören, fotbollsspelare men också opinionsbildare

De flesta i vår bygd minns Dan-Eriks heroiska kamp för att förhindra bebyggelse och därmed förstörelse av de stora naturvärden på Udden i Hunnebostrand.

Redan som ung skapade han en profil, då som fotbollsspelare

Han påstår själv att det främsta han gjort för att sprida ljus

över Hunnebostrand var då han spelade i det fotbollslag

som vann pojkcupen för Bohuslän 1949.

Bland de minnesvärda inslagen var då han, nu i seniorlaget,

 spelade högerback och inte trivdes utan ville ha en position

längre fram i laget. I ett försök att få ändring kunde man i

ett referat, som han själv skrev från en match mot Svane,

läsa att högerbacken var värdelös och snarast bör utbytas.

Dan-Eric föddes som äkta Sörstrànare bara ett hundratal meter härifrån och växte sedan upp ute Hunnebo.

Han var tidigt intresserad av böcker och sålde redan som tonåring sådana till stenhuggare och andra.

I början på femtiotalet lokalredaktör för Kuriren i Hunnebostrand, en lokaltidning på denna tid.

1959 tog han initiativ till revyn ”Vi hänger med” som skulle spela in pengar till HGIF. Det blev inte så mycket över efter slutfesten, men själv blev han ordförande i föreningen. Men han hann inte mer än att väljas innan han lämnade samhället och blev borta över 30 år

Dan-Erik rekryterades till Skåne av Cavalli-Björkman. Limhamn blev basen för SEB-bankmanen.

Dan-Ericutvecklade en medial profil och han kopplade ledigt samman siffrornas pengavärld med omvärlden runt honom, frukostmöten var en form som han utvecklade, vilket lede tillmånga kontakter med personer som Carl Bildt, Hans Werthén, Göran Skytte, Alf Hambe och Kjell Olof Feldt och på 1970-talet var han Sommarpratare i radions P 1.

För Dan-Eric ägnade sig också åt att skapa musikaliska scenframställningar i stort och smått i Hunnebostrandsbygden, utan att kalla det för lokalrevy: i Sotenäsgillets teaterlada, hos Bella Gästis, på Stenugnsbageriet, i sjöbodar och förstås direkt från scenen på den årliga festen Sotekanalens dag.

Dan-Eric beskrev sitt samhälle, historia låg därför nära hjärtat. Han donerade tolv skriftkompendier till Hunnebostrands bildarkiv, där de nu saluförs. I ett av dem slår han effektivt ihjäl myterna om Mor Lenas stuga med alla hennes barn på den trånga ytan invid Sotekanalen.

Dan-Erik efterlämnar många minnen, skrifter och genomförda revyer – som ”Havsskratt och Lyra” eller ”Marulk och Eld”, vars musikaliska texter finns kvar, som örhängen genom åren. Kvar finns också affischer från skådespelen.

En del större och mindre lokala Sotenäs- honoratiores kanske också minns – eller kanske inte? För Dan-Eric Mattsson kunde konsten att vara bitsk också, till folkets fromma snarare än till tjänstemäns och politikers.

Utan Dan-Eric hade Udden nu varit bebyggt med en rad stora bostadshus  i stället för att vara det en park fylld av sommaren aktiviteter och en skulpturutställning av klass för kulturintresserade som den forna stenutlastningsplatsen numera är.