Endagskostymen

Det var någon gång runt 1962-63. 1 Hunnebo Folketspark var det som vanligt med uppträde.

Hade sett och lyssnat Lill-Babs, Lasse Lönndal eller Tore Skogman varje sommar. Samma dag på förmiddagen sa pappa,

-                          Jag har sett en jävligt snygg kostym hos 'Tärnebergs i Gravene jag tar med pojken och

                           köper en, ropade han bli mamma. Han hade en dag när han ville göra av med                                         pengar. Klä upp och göra pojken snygg kände han för denna dag.

Den blå PV:n gav sig iväg mot Gravene. Det mättes och provades, till slut var det en som passade. Rätt färg och storlek. Senare fick jag mannekänga för mamma med vit skjorta, slips, vattenkammat hår och full med rakvatten.

Musiken från scenen ekade över hela parkområdet när jag gick mot parkens café.  På caféet var det rena kaoset, "Johansson Lökholmen" låg utslagen i ett hörn, Karl-Gustav Persson, även kallad "Kalen" låg i ett annat. Ulf "Galla" satt och gnydde ett tredje hörn. Mitt på golvet fick ordningsvakten 'Helge på ö" ta emot flera dag rakt i ansiktet,  en jak på två meter och över hundra kilo stod för misshandeln. För mig fanns inget alternativ, det var bara att hjälpa Helge.  Jag gick in bakom den aggressiva jätten, fick in en dubbelnelson och tryckte ner honom mot golvet.  I frustration över att sitta fast gick han lös på min nya bruna kostym. Först fläkte han loss fickorna på byxorna, sedan på jackan. Efter någon kvarts brottning kom fem ordningsvakter och tog hand om honom.

Jag gick hemåt i sommarnatten halvnaken. Det som varit parkens snyggaste kostym var nu en

Katastrof. Mamma var vaken som vanligt, hon väckte pappa, —Kom Sven och se kostymen. Jag fick inte en chans att förklara.

--Nästa gäng köper vi blåbyxor till han, var pappas kommentar.

Dagen efter ringde det på dörren. Erik Persson som var chef för parken förklarade vad som hänt, fyra personer hade blivit nedslagna. Istället för att bli den stora busen, blev jag dagens hjälte i Hunnebo . Erik Persson lämnade över fyrahundra kronor till en ny kostym. När historien gått runt Hunnebo , några varv, frågade en av gubbarna på "ljugarbänken" vid Julies bu,

-Varför slog du te "Johansson på Lökholmen"?  Han hade fått en brygga i munnen att lossna. Sen gick du ner och förstörde bryggan.  Nu får du påla och se till att bryggan blir lagad.

 -Domheter de unge pöjkarna  håller på me.

Livet skiftar från hjälte till buse.

Lasse Larsson

Hunnebo