Bruksbåtar

Havet har alltid haft en central betydelse för Bohusläningen. Redan för 11-tusen år sedan när inlandsisen hade dragit sig tillbaka och de första människorna kom till vårt område. Havet var rik på fisk och det var också den huvudsakliga födan för de första människorna här.

Under bronsålder så återspeglas havets betydelse i de Hällristningar som gjordes.

Dessa allmogebåtar är klinkbyggda, ett byggsätt skapat för c:a 2000 år sedan. Klinkbygge betyder överlappande, i varann med naular (dvs nitar eller enepinnar) fästa, bordgångar som stöttas av ban (spant) som pinnats fast genom bordgången.

LOSEN med Cåre Tånge SVALBARD II med Fleming Carlsson vid rodret 2010

Ega, pramm (eka)

Plattgattad med stävspegel och utan kölskärpe. En lätthanterlig roddbåt med anor från stockbåten med påsydda skvättbord för 2000 år sedan. I stället för kölstocken är understa bordet centrerat, ofta med en akterlig kölfena att hålla båten på rak kurs.

Vadeka

Stor, 15-<30 fot, med platt botten och litet spring. Gjord för fiske eller transport på grunda lerbottnar. Från 1500-talets sillperiod använd i Bohuslän under fiske med landvad fram till år 1900 c:a.

Roeka

I norra Bohuslän rakare form, litet spring, men i mellersta och södra landskapet bättre spring, böjdare vertikal form. Storlek mellan 12 till 15 fot, oftast 13-14. Kan seglas undan vind, men tar dålig höjd höjd och har stor avdrift på kryss. Olost-eger (orust-ekor) har gott renommé sedan 1800-talets senare del.

Stäveka

Med vass stäv utan spegel fick den ett uppsving när utombordsmotorerna blev populära. Kopior gjordes i plast (Smögen 45:a, Örnvik m.fl.)

Snäkka

En spetsgattad båt, vass i både för och akter. Båttypen har funnits i minst 1500 år. Vikingarnas drakar var stora snäckor (eller sessor). Snäkkor är skarpa seglare och tar bäst höjd av allmogebåtarna. ”Släppet” i aktern minskar vattenvirvlingen och ger extra fart. Snäkkor är snabba roddbåtar, men mindre och lättare snäkkor är ”entjinnte” (strävar upp mot sjö och vind) vid rodd och inte lämpade för rodd snett mot sjögång i öppen sjö. Dvs norska snäkkor är ofta anpassade till fjordar. Bohuslänska snäkkor är kraftigt byggda, ordentligt utlagda och med rejäl köl. Stävarnas krumma timmer är hela stycken (inte skarvade som i Norge) och laskarna är träbitar nitade eller pinnade på insidan av bordläggningens skarvar. (I Norge strålaskar, snett överlappande bord)

4. Seielsnäkker

Snäkkor kunde vara, som norska, mest lämpade för rodd eller, som de tyngre och kraftigare bohuslänska, ypperliga seglare. Under i runda tal 1000 år hade bohuslänska snäkkor råsegel och utanpåliggande roder på styrbords sida. Babordssidan var naturligt nog den sida som användes för angreppsstrider: Skölden skyddade bättre och yxan eller svärdet kunde lätt användas samtidigt som ett ömtåligt roder var skyddat. Sämre blev det vid ex fiske med babord som arbetssida! Efter hand, från mitten av 1200-talet, utrustades snäkkor med stävroder. Under början av Nya Tiden kom bohuslänningar i kontakt med holländare och lärde sig använda stagseiel,sprisegel. Denna rigg blev så småningom helt dominerande på mindre bohuslänska allmogebåtar. (På de större båtarna/fartygen kom gaffelriggen att ersätta under 1800-talet.) Norrmännen behöll råseglet för rodd och segling på fjordarnas vatten. Seielsnäkker hade masstetôffta och vrängetôffta fästa i ässengen med knä eller puder och snäkkor om 16-19 fot var ofta byggda med sju furubord + översta bordet i ek.